Final för Duplicate 07 - Fredag 28/9 kl 20.30-23


Duplicate 07 och Kamouflerad Kurbits introducerar "lasergraffiti"!
Idén om att projicera lasergraffiti kommer ursprungligen från Per-Olov Jernberg, gudabenådad programmerare, som tyckte att Duplicate 07 var ett perfekt tillfälle att testa hur man kan använda digitala tekniker för att skapa nya, spännande upplevelser i stadsmiljön. Med hjälp av en laserpenna, dator, projektor och kamera projiceras "färgen" på fasaden. Nu på fredag är det konsthallens gavel som fungerar som duk. Programmet för att göra lasergraffitin är hämtat på nätet och har därefter modifierats och utvecklats av Per-Olov Jernberg.

Johan Efrik, en av de drivande inom den dalabaserade konstnärsgruppen Kamouflerad Kurbits, har satt ihop en grupp med lokala utövare och spännande gästartister, som alla ser fram emot att få testa en ny teknik. Kamouflerad Kurbits kommer även att spela musik under arrangemanget.

I anslutning till projiceringen kommer det också att finnas en interaktiv sms-installation. Även den initierad och genomförd av Per-Olov Jernberg.


Lars Arrhenius grafiska videokonst på superscreen
I anslutning till lasergraffitin kommer Lars Arrhenius verk "Habitat" och "Murmurs of earth" även att visas på en 12x8 meter stor duk på Medborgarplatsen. Filmernas tydliga grafiska formspråk visar hur samtidsgrafiken i dag även använder den rörliga tekniken för att utvecklas.

Filmerna har valts ut i samarbete med Elizabeth Pethrus på Film i Dalarna, som också tycker att det är spännande att visa film i olika miljöer och sammanhang. Det här är andra gången på kort tid som Film i Dalarna är med och arrangerar konstvideovisning utomhus.



Storslaget är nog ordet. Det här kommer bli mäktigt!


image9





Magasinet de lux


I lördags bjöds det in till en repris de lux på Magasinet. Jag var inte sen att anmäla mig men då alla tre grabbar var på resande fot denna sista helg i september, bjöd jag in vännen Emma som sällskapsdam och moraliskt stöd. Alltid jobbigt att gå på event och festligheter utan sällskap! Kl 19 slogs dom maffiga dörrarna upp och folket hälsades välkomna. Emma och jag entrade lokalen strax därefter och började mingla runt. Inte mycket hade ändrats sedan föregående besök vilket vi först kände en smärre besvikelse över. Efter ett tag uppmärksammade vi dock att Lena Malms verk Socialt kamouflage/papperskollektion hade utökats, samt att en installation vid namn People3, (o)kända människor i Faluns offentliga rum tillkommit. Per Erikson Pax var formgivaren bakom kvällens, enligt mig och emma, mest lyckade inslag.

Hela tanken bakom People3 verkade vara att efterlikna en Rubiks kub, men med foton av, för oss, mer eller mindre kända lokala person istället för färglaga kuber. Formgivaren själv säger:

- Jag har rest mycket, jag tycker om att möta olika människor och kulturer och jag tycker att det är kul att man även börjar få en mångkulturell känsla i Falun. Människor flyttar hit från andra länder och man möter ansikten som ser annorlunda ut. Och alla bär de med sig en egen historia, som tillför Falun någonting nytt. Därför ville jag också låta dessa 18 nya - kända och okända - ansikten ta plats i Faluns offentliga rum, (www.magasinetfalun.se)


I början fanns det som en osynlig gräns runt om den gigantiska kuben. Några barn började plötsligt vrida och snurra (läs: förstöra) på installationen till vår förskräckelse. Efter ett tag förstod vi dock att det nog var meningen och då dröjde det inte länge innan övriga besökare vågade sig fram. Försök att rätta till kuberna så att nya ansikten kunde ta form gjordes hej vilt. Lite smått irriterade över att dom inte fattade bättre smed jag och Emma, på tryggt avstånd, ihop planer för bästa tillvägagångssätt. Dessvärre var vi båda för blyga och fega för att sätta våra planer i verk, även om vi visste att vi hade den ultimata planen för att kunna lyckas.

Efter ett tags klurande på lösningen till den nytillkomne installationen fann vi oss rätt malplacerade. Som två unga tjejer utan någon direkt koppling till vare sig konstverk eller till personerna runt om infann sig en obekvämhetskänsla. Väntan på att bandet skulle börja spela kändes lång, men så fort de tog ton och första låten började insåg vi att den, för oss, långa väntan var värt det. Kvällens andra utropstecken tilldelas den saliga blandningen av musiker som tillsammans bildade en härlig musikalisk färgklick. En färgklick som verkligen behövdes denna kväll för två vilsna studenter.

Efter nästan två timmars minglande, tittande, undrande, fnissande och lyssnande kände vi oss redo för att fortsätta ut i lördagsnatten. Vi tackade för oss och begav oss fundersamma ut i den kyliga höstkvällen, förväntansfulla inför fredagens installation som kommer hållas på Kopparhatten. Ja menar, laserprojicering, hur häftigt låter inte det?!

På återseende!


image8




image14
                                                                                                Foto: Krister Halvars




Virtual for real



Idag tuffar det långa Duplicatetåget vidare mot Borlänge, Galaxen och årets Omform.

Vi sköljer ur kaffekoppen, rättar till slipsen och ser fram emot en trevlig heldag i grannstaden.




image9





Outside the box


Tänkte bara komma med en liten kommentar till Patriks senaste inlägg. För det första håller jag givetvis med Patrik om att det är otroligt onödigt och tråkigt att man inte kan låta saker vara ifred, men som tur var det ju inget som inte kunde fixas till. Vad jag dock inte riktigt håller med Patrik om är hans påstående om att ?hårkonstverket? inte är ett resultat av den så väl etablerade dalakulturen, utan att den bör ses ur ett mer samtida perspektiv. Jag känner tvärtom. För mig är detta ett typexempel på det jag tog upp i min presentation. Nämligen att kreativitetsarbetet i Dalarna allt för sällan lyckas ta sig ur boxen fylld med dalahästar och kullor.

 

Nu menar jag inte att försumma FA+ verk, som jag ändå fann spännande och vackert. Vad jag menar är att det är märkligt att man alltid snöar in på samma spår och börjar det kreativa arbetet med att gräva fram nåt ur Dalarnas historia. I detta fall handlade det om kullhår. FA+ är ju givetvis bara ett exempel av många, men jag tycker att det är ett talande exempel. De har ju varit runt och arbetat kreativt i på många ställen i Sverige och världen och de exempel jag sett på deras tidigare verk har, enligt mig, inte någon speciell förankring till Sveriges historia.


Sen menar säkert många att detta är ett typexempel på samtidskultur i Dalarna, att man blandar historia med mer moderna inslag och miljöer och visst, så är det säkert, men det hjälper mig inte. Jag tycker ändå det är tråkigt att man inte lyckas tänka utanför folkdräkt- och midsommarboxen, så fort avsändaren eller mottagaren är Dalarna.



image6





Höstnatt.


Hej igen, Patrik här.
Var ett tag sen sist och tänkte bara snabbt nämna några ord om min tolkning av håret i ån. Först vill jag poängtera att jag tycker det är tråkigt att folk gnäller så på att falun inte har någonting annat än sin "dala kultur" att erbjuda och så slänger man vägstrutar på nykulturella konstverk så de sjunker, bu och bä. Jag säger inte att alla gör som så utan att det är en lite sketen grupp. Det om detta.

Så vad tyckte jag om kontverket. Ja till en början kände jag att kontverket som bär texten "Kring min hals sättes den hårkedja, som är tillverkad till åminnelse av den jag älskat mest, in i döden älskat." skapat av blont hår hyggligt invecklat. Men Men. Efter att ha dragit mig hem, lite besviken, blev det så småningom ett nytt dygn och därefter ännu ett. Nämnligen "lill-lördag".

Att gå förbi faluån på väg ner mot stan, efter att ha avnjutit några glas vin i goda vänner lag (samt en tryffel allt för dyr för en student) förstod jag det hela och såg konstverket som det ska ses, för mig i alla fall. ljuset från lamporna under bron speglar sig i vattnet och når knappt ner under ytan, men ändå alldeles lagom långt för att se det blonda hår som ligger och svallar under vattnet och texten som blottar sig lägs ytan.

"Kring min hals sättes den hårkedja, som är tillverkad till åminnelse av den jag älskat mest, in i döden älskat."

Ska försöka ta en bild ikväll. När jag går sakta hem igenom stan.
Så ska ni få se vad jag menar.

Trevlig kväll sålänge.


image5





Avskedsord till livet


En något sen uppdatering: Den installation som vi tidigare propagerat för är nu på plats, emellertid inte helt i det utförande som vi tänkte oss. Under fredagsförmiddagen sjösattes närmare fyrtio meter blont kvinnohår i Faluåns vatten alldeles intill bron vid Dalarnas museum. Ingrid Falk och Gustavo Aguerre i kostnärsgruppen FA+ stred, tillsammans med styrman Magda, länge mot Faluåns kraftiga sjögång för att förtöja det närmare sjutton meter långa citatet bland kundvagnar och cykelskrot. Sjutton meter citat av fyrtio meter blont perukhår. Håret är bundet till tjocka bokstäver som formar citatet "Kring min hals sättes den hårkedja, som är tillverkad till åminnelse av den jag älskat mest, in i döden älskat."

Falukuriren, genom Marianne Törner, har talat med konstnärsduon och har bra koll på historien kring verket:

Hår och vatten - associationerna flyter osökt upp ur det gemensamma medvetandets dunkla djup: Ofelia som dränkte sig, olycklig kärlek, unga flickor som "gick i sjön". Gustavo Aguerre och Ingrid Falk har skapat installationen för platsen med utgångspunkt från det lokala och kulturella, närmare bestämt i kombinationen Dalarna + skillingtryck. Hårkullornas konstnärliga smyckekonst fördes sedan ihop med ett citat från 1830, hämtat ur en avhandling om hårkullor. Det var svåra tider som satte livet och kärleken på hårda prov. Officeren och författaren Georg Adlersparre skrev i sina "Avskedsord till livet": "Kring min hals sättes den hårkedja, som är tillverkad till åminnelse av den jag älskat mest, in i döden älskat."Så står det alltså skrivet i ån. Det mörka grumliga åvattnet fungerar bra och bidrar till verkets inneboende mystik, tycker Ingrid Falk. Det gör också platsens svaga ljus under kvällstid. Konstnärsgruppen FA+, som lever och arbetar ihop, har gjort många uppmärksammade verk - exempelvis Stridsbergscitat på Drottninggatan i Stockholm och citat av Kant i Kaliningrads flod - och de har representerat Sverige vid elva internationella konstbiennaler. Deras arbetssätt går ut på att gripa in i den offentliga miljön, integrera konsten i det vardagliga livet och tvinga oss att tänka till. (DT)


image9




image13
                                                                                               (Foto: Per Eriksson)





Hårkonstverket.


Nytt skvaller om Hårkonstverket, alltså konstverket nere i ån (In i döden älskat). Konstverket kommer att ligga i ån såklart, hyggligt nära museet. Hmm. Hårkonstverket... tänker jag och försöker slänga samman hår och in i döden älskat. Skulle det kunna vara någon som tar hand om Sitt hår ända fram till pärleporten eller? För den som inte tycker att min tanke om detta stämmer kan ta sig ner för att se Hårmonstret placeras live i ån runt 11 tiden nu innan lunch. Ja ska ta mig dit ja i alla fall.


          image11



image5





En Jackson.


Omgående känner jag att min roll i denna blogg, precis som i allt annat vi tagit oss an under de två år vi studerat ihop, kommer bli som den patriotiska kullan som hela tiden måste tygla Ola, Patrik och Erik - grabbarna grus ? i deras ibland för vilda ihopkok. Min första tanke när jag läste Eriks presentation var att "å nej, måste jag börja med att försvara Dalarna nu igen?", vilket alltså inte hade varit första gången... Uppbrända dalahästar och kulldräkter är nämligen vardag för dessa grabbar, men jag tror ändå vi kompletterar varandra väl. Vissa mer...? utsvävande? Andra mer med en längtan om struktur och ordning. Inga namn nämnda.

Hur som helst. Det är jag som är Stina, en 24-årig Falubo som får stå ut med de tre grabbarna. Det är inte alltid en lätt uppgift att göra sig hörd bland tre hormonstinna grabbar, men oftast är det nära till skratt med dessa icke dalmasar och nästan alltid har vi riktigt kul ihop. Sommaren har betytt ett break från the incredible four vilket varit på både gott och ont. Projekt har kommit i kläm men vi har samtidigt fått en välbehövlig paus från allt som heter skola och måsten. Första återseendet blev lyckat, om än speciellt. Magasinet öppnade sina dörrar och bjöd in till en häftig tillställning i otroliga lokaler. Känslan av att vara malplacerad infann sig först, men efter några minuters acklimatisering övertogs den känslan av en häftig förundran. Till skillnad från Patrik förstod jag inte alls tjusningen med japanskan i säcken (blev mest irriterad av kommentarer som "hmm, intressaaaant..." som hördes runt om mig, när jag själv inte fattade visten av att se en japanska instängd i något som såg ut som en för trång livmoder upplyst av lila neonljus), utan min fascination vände sig istället mot det verk som utformats enbart genom att använda olika stora och djupa borrhål i en betongvägg för att sedan låta Pol Pots ansikte växa fram vart efter ett lager färg stryks på. Låter kanske inte så mäkta imponerande för någon som själv inte upplevt det, men det beror enbart på min bristande förmåga att återge konstverk. Jag är nämligen, precis som grabbarna, helt grön när det gäller detta projektet. För att inte tala om när det kommer till grafik och konst. Antar att min bild av alla kommande installationer och annat kommer spegla en helt annan bild än vad som kanske egentligen är konstnärens mening, medan Erik och Patrik kommer med en tredje och fjärde syn på det hela...

På återseende!


image8




Ett luddigt motiv


Jag, Patrik och Erik satt nere på bibblan i förmiddags. Visiten var främst i studiesyfte men vi passade även på att tassa in på galleri Hörnan för att spana in de grymma FURTHER-tavlorna. Erik fastnade främst för ett av motiven.


image9



                                 






In i döden älskat


I morgon den 7 september kommer konstnärsgruppen FA+ att använda sig av Faluån för någon typ av flytande grafiskt konstverk. FA+ består av Ingrid Falk och Gustavo Aquerre och plustecknet står för samarbete med andra konstnärer. Detta har jag läst mig till, jag vet inte egentligen vilka FA+ är, men tydligen har de gjort "en rad uppmärksammade verk och representerat Sverige vid elva internationella konstbiennaler".

Jag tittar på det sista ordet. Jag förstår det inte. Jag frågar Patrik om han vet vad det betyder:

Jag:        - Patrik, vad betyder konstbiennaler?
Patrik:    - Va?
Jag:        - Vad betyder konstbiennaler?
Patrik:    - ?
Jag:        - konst B I E N N A L ER
Patrik:    - Jaha, konstbendaler
Jag:        - Nä, BIennaler
Patrik:    - Jaha, men då så, då borde väl det var nåt med att man är bi, typ homosexuell. Ja, att                     man lixom kan vara åt båda hållen.
Jag:        - ?
Patrik:    - Fattar du inte? Båda hållen!!
Jag:        - Tack, Patrik

Jag sitter och surfar runt på deras hemsida. Här kan man se lite konstverk och installationer de tidigare gjort. Hemsidan är lite läskig, ibland utstöter den ångestfyllda ljud mot mig, men man kan inte låta bli att imponeras och förundras över deras tidigare verk. Vissa grejer är helt galna, vilket bådar gott för i morgon. Gå in själva och kolla här.


Ån imorgon alltså - Ses där!

image6




                            image2
                                                                                                                    (FOTO:falun.se)




Duplicate07 Falutriennalen Contemporary Print Art


Dagen då portarna för mig verkligen öppnades till Duplicate07 var lördagen den 25 augusti då jag och Stina här på bloggen tillsammans med studiekamrat Emma Norman besökte Magasinet för den utställning med installationer som då ägde rum. Känslan spred sig direkt i kroppen för vad egentligen allting i och runt projektet handlar om. Dunklet i det gamla tågmagasinet skapade underbara förutsättningar som stärkte alla de installationer som fanns på plats. Konstnärer från länder långt från Sverige och vår kultur spred sina budskap i lokalen. Till en början kände jag mig lite vilsen och bortkommen men kunde efter en kort stund börja fundera kring budskapen med de olika verken.

Att komma till allt detta utan någon förförståelse men med ett öppet sinnelag gav mig mycket. Vad gäller kultur så kan Falun ge mer än man tror och handlar inte alls bara om röda hästar och dalkullor. Det effektfulla framträdandet då hela lokalen släcks ner och endast ett lila UV-ljus belyste en kvinna i en grön nylontub får alla att stå utan minsta ljud och rörelse i minst 5 minuter. Sakta börjar hon röra på sig och lämnar ingen oberörd. På vägen hem i min bil känner jag mig lugn och harmonisk, och i min lägenhet på järnet i Falun kunde jag inte sluta förunnas över vad så få medel kunde skapa för mig och de många andra som närvarande under utställningen.

Ögonlocken blev tyngre och tyngre och jag somnade sött i min lilla garderob till sovrum och drömde om en egen installation med något jag själv skapat som alla fick ta del av och tycka kring. Ännu ett lyckligt minne.


image5




image3

Redas Dirzy borrar sitt motiv av Pol Pot i en av magasinets betongväggar. Ett av kvällens mest tänkvärda och imponerande verk. (FOTO: Dalarnas Tidningar)




Presentation


Denna gång av Erik Lilja som är 23 år och kommer från den lilla staden Karlskoga, kanon staden Karlskoga, stan med krut i! Jag är alltså en av, kanske inte allt för många, som faktiskt flyttade till en större stad när jag flyttade till Falun hösten 05. Som ni förstår var det en enorm omställning jag ställdes inför i och med denna flytt, men jag skulle nog ändå vilja påstå att jag assimilerade mig relativt snabbt till rådande Dalakulturen. För det ska sägas att man ganska snabbt inser hur viktig dalakulturen, med allt det innebär, faktiskt är för Dalarna. Detta är något som jag faktiskt finner en aning märkligt och som redan efter två år står mig upp i strupen. Eller ja, kanske var att ta i lite, men jag upplever det faktiskt som att hela Sveriges fördomar mot Dalarna dagligen stolts understryks och bejakas i varje reklaminslag, affisch broschyr, kultursatsning och hälsning som kommer här ifrån.

Vad detta beror på kan jag inte svara på, men antingen beror det på dålig kreativitet, kanske är man så otroligt stolt över dalakulturen att man tror att alla i Dalarna och Sverige inte kan få nog av den, eller så tycker man kanske att Dalarna inte är ett tillräckligt inarbetat varumärke. Att det ständigt behöver underhållas för att inte glömmas bort, vem vet.

Missförstå mig rätt här, jag har inget emot Dalarna eller dess unika kulturarv, jag anser bara att det missbrukas, det blir för mycket och för enformigt. Jag skulle tro att Dalarna är ett av Sveriges starkaste varumärken, de flesta i Sverige kan associera något med Dalarna och dess kultur. Jag menar alltså att Dalarna är så pass inarbetat och starkt att det inte är av behov av detta ständiga underhåll, jag tror att det snarare har kommit till en gräns då detta ständiga tjat gör mer skada än nytta, det tappar värde, trovärdighet och med det lojalitet hos folket både här i Dalarna och i hela Sverige.

Därför tycker jag det är så skönt att se att man satsar på ett så här stort projekt som Duplicate07, som måste ses som ett ytterst samtida projekt. Äntligen kan vi visa upp Dalarna ur ett nytt modernt perspektiv där kulturen inte speglar det dåtida Dalarna, utan det nutida Dalarna. Ett Dalarna där bland annat grafiken har en stor, central och viktig roll, för här är regionen duktiga och faktiskt Sverigeledande gällande många bitar. Detta menar jag, måste bejakas, underhållas, kommuniceras ut och genom det bli en del av den så väl etablerade dalakulturen, annars tror jag det finns en stor risk att det blir falukorv av alltihop och vi är mycket bättre än så.


image6





Patrik var namnet.


Patrik var namnet och jag kommer från en medelstor stad i Sverige, nämligen Linköping. Jag hittade till den mindre men ack så goda staden Falun med sina röda trähus hösten 2005. Mitt intresse för grafisk form har vuxit fram ända från den tid då en röd spritpenna kunde skapa de vackraste mönster på såväl vägg som möblemang i mitt föräldrahem.

Duplicate07 är för mig en form av forum och mötesplats för människor med olika koppling till den grafiska världen. För mig är principen att gränser och ramar bör suddas ut för att låta alla ta del och medverka i den grafiska världen som ibland kan verka stängd. Jag tycker ingen ska klandra en skapare av ett verk då det skadar den kreativa lusten och ingen skall säga till dig att - DITT verk inte är någonting att ha.

Kom ihåg det. Kram på er!


image5





Typ så här ligger det till.


Man kan nog säga att det hela startade i våras. Då Magdalena Nord Omne, från Magasinet, kom med frågan om vi ville delta i ett projekt som hade något att göra med grafik. - Jaha grafik tänkte vi, det blir nog bra! Och tackade sedan glatt ja och så var det inget mer med det.

Vi är fyra studenter från medie- och kommunikationsprogrammet i Falun som kommer att arbeta med denna blogg, bloggen Duplicate 07. Vad innebär då detta? Ja just nu har vi ingen aning men tanken är emellertid att den i alla fall i huvudsak ska dokumentera och diskutera projektet med samma namn. Vad sedan projektet Duplicate 07 är vågar vi inte försöka förklara, så för er som vill få en överblick av projektet, varsågod och läs här.

Hur hamnade just vi fyra studenter här då? Jo, vi gjorde en fiktiv reklamkampanj i skolsyfte för ca ett och ett halvt år sedan, där vi jobbade med att stärka varumärket Magsinet. Genom det skolprojekt fick vi då alltså en kontakt med Magdalena Nord Omne som är projektledare på Magasinet och hon insåg väl, som många andra säkert också gjort, vilken otrolig potential och kreativitet vi fyra bär på och ville således givetvis ta del av detta. Hon kan i och för sig också ha sett fyra naiva idioter som går med på att jobba gratis, vilket vi gör så fort över huvud taget någon i branschen visar det minsta intresse för oss.
Hur som helst frågade Magda mediestudenterna Patrik, Ola, Stina och Erik om de ville delta i detta projekt och vi tackade ja, utan vetskap om vad det skulle innebära. Detta var alltså tidigt i våras. Tanken var att vi fyra under sommaren skulle ta fram lite marknadsföringsidéer som skulle stärka varumärket Duplicate 07, men eftersom vi alla under sommaren befann oss i olika städer och dessutom inte hade minsta pejl på vad Duplicate 07 var så gick det väl inte allt för bra. Vår arbetsuppgift ändrades för någon vecka sedan och vi har nu fått den ärofyllda uppgiften att samla in information om det stundande projektet. Detta på vilket sätt vi vill och det är här någonstans denna blogg kommer in i bilden. Vi hävde spontant ur oss, i ett samtal med Magda, att man i arbetet med att samla in info om projektets alla delar samtidigt borde kunna blogga om projektet. Vi har allihop sett det hela som en mycket bra idé.

Ända fram tills nu.

Det är framför allt två saker vi ser som problem i detta arbete. Det första är att vi är fyra personer som ska blogga på samma blogg, vilket vi tror kan bli väldigt rörigt för er läsare. Detta får vi lösa genom att varje inlägg på något sätt signeras, kanske även en bild på aktuell bloggare kan vara på sin plats. Detta första inlägg är skrivet av oss alla, men så kommer vi alltså inte jobba i fortsättningen. Enskilda presentationer av oss fyra kommer inom kort publiceras. Presentationer där var och en får redogöra för sin syn på Duplicate 07 samt på vilket sätt denna blogg ska kunna etablera sig som den stora, ståtliga och fina anslagstavla vi hoppats på.

Det andra problemet är givetvis att det är grafik som vi ska blogga om, eller konst är det kanske, ja hur som helst kan vi inte speciellt mycket om något av dessa saker, vilket vi på något sätt får finna en lösning på. Kanske finns någon passande kvällskurs? Tanken är ändå att vi ska dela med oss av våra tankar och åsikter gällande projektets moment, om de olika utställningarna och de konstverk som just utgör Duplicate 07. Som komplettering till detta kommer givetvis även såväl bilder som filmer publiceras för att ni läsare ska få en så bra inblick i projektet som möjligt.

Så med denna otroligt röriga presentation önskar vi er varmt välkomna till bloggen Duplicate 07 och hoppas på återseende, så att vi kan bena ut vad detta projekt handlar om och framför allt vad denna blogg ska gå ut på. Har ni emellertid några som helst idéer eller åsikter om något som på något sätt kan tänkas beröra så tveka inte att dela med er i kommentarfältet.

Allt för nu. Tack och hej!




RSS 2.0